Veckan i recap, del 2.

Trots att jag en berest ung man, med erfarenheter från gymnasiet var det fortfarande lite pirrigt att börja i en ny klass. Lite som när ens ben somnat och man inte fått liv i det på en gång, då man redan börja undra om man någonsin kommer kunna gå igen. Den känslan som kommer smygande likt en tiggare på Knutpunkten.

Men det kan ju inte gå fel när det visar sig att våran lärare är en iranier vid namn Farzan. Min klass består av sju schweizare, fyra koreaner, en dansk och två andra svenskar. Förutom den socialt missanpassade Falköpingen, som pratar en lätt efterbliven svengelska och ger intrycket av att vara en 12 åring med skägg. Är klassen en trevlig sammansatt klass. Det enda som saknas är lite ögongodis, vilket leder oss till min danske vän Casper. Casper med sitt lätt krulliga hår och danska accent får t.o.m. mig på fall. Hans blå ögon och alternativa musiksmak som påminner om Lars Vinterdäck/Country/Acapella/Alternativ, imponerar på vem som helst.

Efter genomfört våra inledande prov, som var till för att bedöma våra kunskaper. Stod det klart att CAE var för enkelt, för en eminent individ som mig själv. Farzan erbjöd då att jag även kunde göra Proficiency in English. Det resulterade att jag övergav mina planer för en Business English Exam. Veckan gick och jag lyckades även att träffa min trogne Vapendragare, Magnus Nordstrand. Vi besökte en pittoresk pub nära centrum, där blev vi positivt överraskade. Maten som vi småningom lyckades förtära var inte någon grå sörja, som på något sätt ska föreställa det vi kalla pasta. Istället fick vi vitlöksbröd, pasta och köttbullar, och likt Lady och Lufsen glufsade vi i oss detta som om det inte fanns någon morgondag.

Till slut blev det äntligen dags för den stora dagen, dagen som alla engelsmän ärar, dagen de går man ur huse. Det var fredag, och ingen fredag kan gå utan ett pubbesök. Efter samlats utanför Kungens Kapell i centrala Cambridge, fann vi oss i en gammal RAF bar. The Eagle som det visade sig att den heter, var där de två forskarna kom på hur DNA är sammansatt. Efter äntligen beställt en runda öl, kunde vi sätta oss ner och slappna av. Det dröjde inte länge förrän en äldre sympatisk stereotyp britt satte sig med oss för att diskutera svensk Historia, och hur Gustav Adolphs fälttåg gick genom Tyskland under 30 åriga kriget.

Hur som helst så var en före detta lärare på Trinity College, vilket är det College som har haft flest nobelpristagarna genom tiderna. Just nu verkar han skriva för http://www.just-a-minute.com/.

Anledningen till att vi begav oss till puben var dock att Casper min danske vän ville bjuda ut koreanerna, och supa dom fulla. Eftersom dom, citat ”are quite small and very funny” slutcitat. Han trodde att dom skulle bli lagom fnitterfulla eller något I den stilen.

I nästa del, följ min resa till Kent, där jag besöker Leeds castle och Canterbury Chatedral. Under tiden kan ni njuta av mina bilder på mina klasskamrater, på facebook.

http://www.facebook.com/album.php?aid=8192&l=91aa5&id=755065813